Reflektioner kring lärloop 4 i projektet Digitalisering i skolan

Jag upplever, även om likvärdigheten avseende digitaliseringsmognad haltar såväl mellan som  inom kommunens grund- och gymnasieskolor, att man påbörjat en rörelse på SAMR-stegen åtminstone från S till A och på sina håll även vidare. Den första app-aptiten har börjat lägga sig och man vill gå vidare med att fundera över hur och när digitaliseringen kan göra skillnad och nytta. Att vi precis nu håller på att implementera Google Apps for Education gör inte denna fråga mindre aktuell. Inom förskolan har man på sina ställen behov av att fortsätta att bli introducerade kring vilka möjligheter som en lärplatta kan erbjuda i barnverksamheten. Här finns dock en tydlighet i planeringen om hur man ska gå vidare.

Spelar IFOUS-projektet någon aktiv roll i detta? Nä, inte konkret i dagsläget utom för de två deltagande skolorna. Två skolor med var sitt arbetslag är en väldigt liten numerär för att avse åstadkomma stora genomslagsambitioner i en kommun med ett trettiotal skolor. Självklart har spridningsfrågan upptagit mig mycket, då ganska stora ekonomiska resurser läggs på projektet under en treårsperiod. Nu finns det några planerade insatser i pipelinen gentemot skolornas IT-inspiratörer och grundskolerektorerna, så den närmaste tiden känns lite mindre ångestfylld i det avseendet. Det som bland annat blir viktigt, tänker jag, i dessa kommande presentationer är berättelsen om projektets koppling till forskarvärlden och hur det gestaltats, arbetsformen med bl a bloggande för alla; pedagoger, skolledare, förvaltning, samt ambitionen att bredda sig multimodalt. För våra skolor har det ju också inneburit kontakt med forskningen IRL då båda skolorna, som ett resultat av att vara med i projektet, haft besök av grupper som vill ha input i sitt arbete. Jag tänker att allt detta bidrar till att stärka en övertygelse av att digitalisering är på riktigt och också i fokus på flera arenor – forskning inte minst – och inte en enbart tummelplats för smarta försäljare, nördar och superengageradepedagoger.

Vi har inte haft en återkommande organisation för projektet lokalt i kommunen, för att träffas och diskutera lärlooparna. Jag ser det som i princip omöjligt att få till sådana tider att ses som är beroende på precis när loopen publiceras. Mitt förtroende för att såväl skolledare (som ju har notoriskt svårt med tid) och pedagoger tar tag i de loopar som kommer på ett seröst och vettigt sätt. Det är mer en diskussion för dem att lokalt skapa tid för de diskussioner och det arbete som uppstår som ett resultat av att var med i projektet. Vi har setts i samband med Emergas besök, men också för att diskutera hur vi kan arbeta med spridning av skolornas erfarenheter.

Sedan vet jag förstås att de deltagande skolorna kan och kommer att använda de erfarenheterna deras pedagoger gör till en viktigt del av deras eget digitaliseringsarbete.

Jag är mycket imponerad av hur arbetslagen på våra två deltagande skolor arbetat med och i projektet hittills. Seriöst, kunnigt och engagerat jobb från de två lärarna Jakob och Irène som leder arbetet med utmärkt stöd från sina skolledare.

Mitt eget viktigaste arbete på digitaliseringsområdet just nu och lång tid framöver är att arbeta för att säkra insikten om betydelsen av Google Apps for Education för, och styrka i det formativa bedömningsarbetet. Samt att det inte bara handlar om att återkoppla till elever utan också att utveckla elever som lärresurser för varandra och som lärare få och använda det man ser till förändring av den egna undervisningen. En (ganska lång)väg att gå!

Reflektioner kring IFOUS-projketet digitaliseringen i skolan – juni 2015

Jag har inte den rollen och då inte heller den kunskapsnivån att jag kan berätta om allt vad som har hänt med IKT-utvecklingen i Huddinge kommun sedan vi gick med i Digitalisering i skolan. Däremot kan jag berätta om vad jag tror, från min sidohorisont, jag kan se händer i våra verksamheter i allmänhet och referera en del från mina samtal med de skolor som är med i projektet och även från vad jag bett dem tecknat ned.

Vad säger LIKA?

I kommunen har digitaliseringen i skolan tagit fart men är spretig till sin karaktär. Samtliga skolor har gjort självvärderingen LIKA och den illustrerar spretigheten. Det finns skolor som tycker de är bra nära att ha kommit i mål (enligt frågebatteriet i LIKA) med infrastruktur, kompetens och användning. Det område där det finns mest kvar att göra tycks vara ledning och där är det främsta förbättringsområdet att ta fram tydliga och utvärderingsbara mål för skolornas IKT-användande. Projektets två skolor – (beskrivningen bygger på en enkel färgsättning av resultatnivåer) – har hög totalnivå men ser olika på sin nuvarande situation. Skola 1 är mycket nöjda med infrastruktur och har kommit långt med pedagogernas kompetens. Kvar att arbeta med är ledning och användningsfrekvensen av digitala verktyg i verksamheten. Skola 2 har kvar att jobba mer med ledningsfrågorna i sammanhanget. I övrigt är man nästan framme.

ELIT

Från mitt perspektiv tänker jag att de båda skolorna har visat stort intresse för och under en längre tid arbetat seriöst med digitalisering i skolan. De ligger tillsammans med ett par skolor till i kommunen i spetsen för den digitala utvecklingen. Dessa skolor har också det gemensamt att de haft ett antal lärare med i kommunens utbildningssatsning ”ELIT”, vilket ska utläsas entreprenöriellt lärande och IT. Denna utbildning syftar till att lärarna i sin planering har ett entreprenöriellt perspektiv och till denna planering ska de kontinuerligt knyta digitalisering. Att vi tidigt har gått in med en utbildning som sätter innehållet först och kompletterar med adekvat IT-stöd, har gjort att ett nu relativt stort antal lärare – fler än 150 – inte har hamnat i ”appträsket” – vi har väldigt många iPads i Huddinge. Dessa lärare börjar inte leta pedagogiken i tekniken, utan hur tekniken kan stärka och utveckla pedagogiken.

IFOUS = forskning om digitalisering

Projektet Digitalisering i skolan har från början för mig i första hand varit ett sätt att knyta skolans digitalisering till forskning och följa vad det kan innebära.  Detta stärks av resonemang från skolledare och lärare knutna till projektet; där lyfts knepighet med tidssättning, till exempel att looparna kommer med väldigt kort framförhållning och vissa andra – kanske forskningsspråklig ovana – svårigheter att greppa looparna. Å andra sidan är man – efter initiala tveksamheter – nöjda över den vetenskapliga kopplingen, materialet (filmer och texter) till looparna och att arbetslagen fått incitament att föra utvecklande diskussioner. Det finns förändringspotential för pedagogerna och deras undervisning genom att de förväntas diskutera och arbeta med utmaningar av det slag som projektet ger.

IT-planer

Jag har tagit del av båda projektskolornas IT-handlingsplan eller motsvarande och man har tydligt ställda ambitioner vad gäller IT i undervisningen. Båda skolorna förutsätter 1:1 från åk 4 och 2:1 före det. Man arbetar huvudsakligen med iPads för elever och pedagoger. Det finns också redan nu på skolorna möjligheter för pedagoger och elever att dela dokument – ehuru inte huvudmannen har varit involverad i dessa beslut… – via Dropbox, Showbie eller Google Drive. Detta kommer att justeras upp till kommande höst då vi brett erbjuder Google Apps for Education till kommunens skolor.

iTunesU

Ett gryende – nåja en skola i Huddinge har fler än 100 kurser där – intresse finns för att skapa kursbibliotek i iTunesU. Fyra skolor går i höst igång med större eller mindre satsningar på att skapa kursbibliotek i iTunesU. Delar av kursbiblioteken riktas till elever och andra till lärare. Jag kommer att samla dem till våren för att inför kommande läsår jobba fram en tydlig(are) gemensam kommunal struktur. Syftet är att få till en kommunkursdatabas som kan användas av alla lärare – och indirekt elever – i kommunen. Det blir också ett viktigt och kollegialt utvecklande uppdrag för lärare att träffas för att diskutera kurserna och kvalitetssäkra dem gemensamt. Vi är inte där men det känns kul att det är fler som är på. Jag har försiktigt försökt lobba för denna utveckling – man kanske kan få slut på diskussionen om brist på planeringstid om kursutbud finns färdigt och rektor riktar resurserna dit? Är detta en del av IFOUS-projektet? Nä, men det är ett av många spår vi går i Huddinge och en viktigt del av de möjligheter som finns i digitaliseringens spår.

Spridningsproblem

Det som för närvarande är den knepigaste frågan för mig relativt projektet är spridningsproblematiken. Ett projekt på två grundskolor av 24 är inte så mycket och på de skolorna var sitt arbetslag. När jag pratar med företrädare för våra två projektskolor förstår jag att de arbetar med delning inom skolan och vi har några idéer om spridning på bredare basis = kommunens rektorer. Bland annat kommer skolorna att delta med var sin presentation om sina erfarenheter på vår interna dela-mässa: Huddinge visar. Jag tror att jag är på väg att hitta ett ytterligare sammanhang för detta när jag under höstterminen tänker vi ska göra en ytterligare uppföljning av BETT 2015 – vad hände sedan? Det är teoretiskt ett sammanhang om drygt hundra personer, med många skolledare och torde vara ett bra tillfälle att presentera både projektskolornas erfarenheter av att arbeta med loopar kopplade till forskning och – i bästa fall – inslag av forskning på området. Än så länge finns detta endast i mitt huvud, men jag hoppas kunna realisera idén. Det blir i så fall min spridningsräddning för 2015.

Några tankar från en konferens om kvalitetsarbete

Det var två ovanligt bra konferensdagar jag var på i veckan. ”Kvalitet och utveckling i skolan” var namnet på konferensen. Det var mycket som var spännande att höra. Jag tänkte komma med några axplock från konferensen i bloggen den närmaste tiden.

Ett antal kommun- och skolföreträdare, liksom även en enskilt driven skola, berättade hur de jobbade med kvalitetsutveckling i stort och smått. Om somligt: ”Där har de fått till en bra struktur som känns genomtänkt och helt. Här finns en hel del för oss att fundera på”. Annat var sådant som blev till igenkännande leenden och nickar; ”Jo, det där knepiga känner jag igen…”

Det mest intressanta exemplet under tisdagen var nog Sigtuna kommun. Johan Adler, grundskolechef, berättade om hur tydliga och utvecklande mål – formativ bedömning, IKT och språkutvecklande arbetssätt – för verksamheten var kopplat till kvalitetsarbetet. Det fanns saker där, tänker jag, som vi skulle kunna inspirera vårt vidare arbete med de tre prioriterade områdena.

Det som också var bra var att konferensens första föreläsare var skolforskaren Hans-Åke Scherp. Hans timme blev en grund att förhålla sig till för de andra föreläsarna, åtminstone under första dagen.

Scherp var tydlig med att skolors och förvaltningars arbete måste gå hand i hand; stödja det kollegiala lärandet och göra det möjligt – och om det behövs initiera – för lärare och skolledare att analysera sambandet mellan det man gör och det som uppnås. Det är på analys- och förbättraområdet det finns stora behov för skolor att utvecklas, menade Scherp. Och skolutveckling var hans tema.

Han ville också varna för att se för lättvindigt på implementering av förändringar, särskilt om den kommer som ett system det inte blir möjligt att förhålla sig (skol)individuellt till, och om det inte går att förhålla sig till det som implementeras kan det leda till likriktning. Variation är alltid att föredra.

Han lämnade också ifrån sig en bra idé om hur man kan tänka skolutveckling genom att ställa frågan lite annorlunda. Till exempel: istället för att fråga vad vi ska göra med de elever som skolkar, kan man fråga vad vi ska göra med de lektioner som eleverna skolkar ifrån.

Det kändes mot slutet av hans föreläsning att det blev rätt mycket en pitch för honom själv som konsult och en bok han skrivit, ”Lärandebaserad skolutveckling”. Men även det lät bra på värmländska.

Vad var det viktigaste jag tog med mig från Scherps föreläsning? Jag tänker att vi kan titta över ännu en gång – tillsammans med verksamhetsföreträdare – hur till exempel de av oss som arbetar med kvalitet och med utveckling, kan säkra att vårt arbete går i takt med deras skolor och förskolor. Men då behöver vi, tänker jag, veta ännu mer om verksamheternas verksamhet (!) och de behöver veta mer om oss och vad vi kan bidra med.

Digitalisering i undervisningen – Huddinge och andra..

Digitalisering i undervisningen- Huddinge och andra

Just nu upplever jag att digitaliseringsutvecklingen i skola och förskola i Huddinge är inne i en stark fas. Vi på förvaltningen träffar andra kommuner i nätverk och alla berättar om vilka verktyg pedagogerna satsar på, hur man arbetar med erfarenhetsdelning och inte minst om satsningar på molntjänster – samarbetsytor och lagring utanför kommunens servrar som underlättar det pedagogiska arbetet.

Det är hittills en relativt stor enighet i Huddinges verksamheter om att det är iPads som barn, elever och lärare ska använda i arbetet med undervisning och lärande. Det kan dock bli aktuellt att en Huddingeskola kommer att testa att använda Chromebooks i undervisningen. Det finns ett antal kommuner som har satsat hårt på detta verktyg.  Chromebooks är billiga i inköp, men har begränsad funktionalitet när de inte har kontakt med internet. Därtill är de ganska hårt knutna till Google och Googles molntjänst och det kommer därmed att spela roll för den framtida användningen av dessa vilken av molntjänsterna som kommer att bli Huddinges val: Googles eller Microsofts?

Det är någon av dessa två som våra kollegor i nätverkskommunerna går in i; Google apps for education eller Microsoft Office 365. Just nu arbetar vi på BUF IT för att komma igång med ett pilotprojekt på två skolor för att utröna hur dessa två tjänster upplevs i det pedagogiska arbetet på skolorna. Vi tror och hoppas att vi kan komma igång med ett avtal med en molntjänst till våren.

När det gäller att skapa ytor för erfarenhetsutbyte är Huddinge synnerligen väl på banan; Huddinge visar den 27 oktober kommer att visa på många exempel på digitaliseringsarbete. Pedagog Huddinge har kommit till enkom för att pedagoger ska inspirera och informera varandra. Vi har anställt två IT-pedagoger som bland annat har som uppdrag att hålla ihop och jobba för samverkan i de tre verksamheternas IT-inspiratörsnätverk. IT-inspiratörerna har också fått eller kommer att delta i en utbildning i kollegahandledning med IT-inriktning.

Vi är i Huddinge väl framme i utvecklingsarbetet. Några skolor har tagit sig fram snabbare än andra i digitaliseringsutvecklingen. Två av dem finns med i ett utvecklingsprojekt ”Digitalisering i skolan” som syftar till att utveckla ämnesundervisningen med hjälp av digitala verktyg. Det är ett projekt som ger skolornas ingående arbetslag speciella utmaningar att arbeta med. Det projektet återkommer jag till i kommande uppdatering av bloggen.

Vi som har arbetat med Huddinge visar och Pedagog Huddinge knyter nu stora förhoppningar till att dessa ska bli mycket viktiga byggstenar i  stora delar av utvecklingsarbete och erfarenhetsutbyte i Huddinge. Inte minst inom digitaliseringen i undervisningen.

Tankar kring och runt LIKA

 

LIKA är riktat till skolenheter, men visst kan jag på förvaltningsnivå göra mig en – grov – bild av hur jag uppfattar att det ser ut mer generellt över samtliga enheter. Jag skulle – för att få en bättre bild – behöva mer detaljkunskap om skolornas status, till exempel deras egna LIKA-bedömningar, för att göra en mer uppdaterad ifyllnad av LIKA. En önskan skulle vara att, om man var överens huvudman – skolor, automatiskt få en aggregerad bild på huvudmannanivå. Då menar jag just bilden med diagrammet/sammanställningen. Den skulle väl kunna, med lite mer erfarenhetskomplettering, utgöra underlag för diskussioner med politiker, verksamhetschefer och rektorsgrupper, tror jag.

När det gäller de ställningstaganden man ska göra så är det ett brett spektra av sådana och det är klart att det inte går att avgränsa så att det passar t ex en liten skola i förhållande till en större skola eller gymnasium. En indikator jag funderade på om den är så frekvent att den hör hemma i ett allmänt självbedömningsverktyg är L22 som handlar om att söka fonderade medel för IT-utveckling. En ytterligare fundering var L 18 som handlar om skolans kommunikationsstrategi. Där har vi i Huddinge haft anledning att diskutera i ett huvudmannaperspektiv att floran av kommunikationsmöjligheter på grund av tillkommande digitala system externt och internt kan bli så vidvuxen att det kan vara på sin plats att komma med åtminstone rekommendationer.

Jag tänker att den grafiska presentationen av min LIKA-genomgång väl speglar min uppfattning om det digitala pedagogiska tillståndet i Huddinges kommunala grundskolor. Infrastrukturen är hyggligt på plats, även om vi behöver se över accesspunkter och hur tillgången till nätet ska dimensioneras med växande utrustningsnumerär. Ledningsinitiativ och satsning på kompetens går hand i hand och är på god väg att skjuta på användningen som fortfarande är det område som släpar efter.

IT i utbildningen är ett prioriterat område i Huddinge och vi har dragit igång ett treårigt följe- och stödprojekt för detta. Det finns en relativt allmänt hållen e-strategi – som också är på tre år – som anger ramar för utvecklingen. I den förväntas alla enheter ha tagit fram en IT-plan till senast årsskiftet 14/15. Jag tänker att det i projektet blir en god stödinsats att lansera LIKA som ett självvärderingsinstrument alla enheter ska ha möjlighet att använda som underlag till formuleringen av deras IT-planer.

Ledningen för de två skolor som deltar i digitalisering i skolan träffades med mig för ett tag sedan. Vi kom in sent i projektet och de hade då inte hunnit kika på LIKA, så vi hade en mer allmänt hållen diskussion om deras nulägen. Vi kunde konstatera att kontexten – förutsättningar på alla nivåer – spelar roll för hur man kan gå fram med en pedagogisk utveckling. I det fallet är det inte någon skillnad med digitalisering i skolan. Men vi pratade också om vikten av att leverera förväntningar på utveckling – sätta mål. Då man sätter mål för den digitala utvecklingen är det också avgörande att tillskjuta resurser i tid och rensa undan annat. Därtill behöver man kompetenta förändringsagenter till exempel drivna men också ödmjuka IT-pedagoger.

Här tror jag att vår viktigaste insats framöver från förvaltning och verksamhetsledning kan ligga; att föra diskussioner med enheterna om nuläge, erfarenheter och stödbehov med avstamp i e-strategi och LIKA samt de IT-planer de tagit fram.

PH, 3PO och PP – förkortningar att hålla koll på!

Nu är det mycket utveckling på rull i Huddinges förskolor och skolor. Alla de tre områden – med snygga förkortningar – som jag tänkt denna blogg ska spegla – plus lite annat – är nu igång eller står inför att komma igång:

PP – Pedagog Huddinge och 3PO – de tre prioriterade områdena har jag nyss skrivit om i bloggen, så nu blir det några rader om PP – den pedagogiska plattformen och lite uppföljning om brorsan (från första bloggen).

PP – Pedagogisk Plattform för den kommunala barn- och utbildningsverksamheten i Huddinge.

Detta är en stor och komplex utvecklingsaktivitet som förvaltningens ledningsgrupp tagit initiativ till. Det är en uppsättning kännetecken för en professionell pedagog, professionell skolledare och en stödjande lärmiljö som tagits fram i en process med flera grupperingar inom våra verksamheter. Kännetecknen grundar sig på läsning av framför allt John Hatties stora forskningssammanställning av vad som verkligen ger effekt i undervisningssammanhang, filtrerat i workshopform med våra chefsgrupper, medarbetare och förtroendevalda.

Nu står vi inför den stora uppgiften att långsiktigt förankra och integrera plattformens kännetecken i och tillsammans med våra verksamheter. Det är ett angeläget och spännande arbete att diskutera de olika kännetecknen; vad de ska betyda på generell nivå och vad de kan stå för lokalt på varje enhet. Jag tänker att det är enormt viktigt – om plattformen vekligen ska bidra till att göra skillnad – att vi har en god och långsiktig plan för hur vi ska bearbeta materialet. Den processen behöver, under överskådlig tid, ägas av ledningsgruppen.

För dig som vill läsa den utformning som till vidare gäller för den pedagogiska plattformen så finns dokumentet här.

Pedagogisk plattform

Brorsan då? Jo, på söndag ska vi ses. Han tar med sin dator och en lektionsplaneringsidé och sen sätter vi oss och grunnar på hur han kan stödja den med en bra powerpointpresentation.  Det blir ju första gången han ska köra något digitalt i sina klasser, så det behöver bli riktigt snyggt och efffektivt – det ska vi se till! Nu börjar vi också i rätt ände och enligt vårt valspråk på förvaltningens IT-enhet; innehåll före teknik!

Himla kul att han vill göra detta i den bortre änden av sin lärargärning. Det ger mig skäl att tro att det går att inspirera – massor av andra – mogna ämneslärare att digitalisera.

Pedagog Huddinge – inte längre bara en idé (Det är många projekt just nu!)

Nu har vi i ledningsgruppen på BUF bestämt oss; vi drar igång Pedagog Huddinge! Det blir en spännande och säkert rejält snårig process. Ambitionsnivån måste ställas mot behov av avgränsning, då vi ju inte kan tillgå mer än en halvtid redaktör. Men alla känns överens – det är rätt sak att göra och rätt tid att göra det.

Själva namnet känner jag mig lite mindre svajig inför; risken att man ska bli frustrerad över att Pedagog Huddinge inte kan leverera på samma nivå som Pedagog Stockholm, tror jag inte man behöver frukta. Det handlar snarast om att vara tydlig med vad man kan förvänta sig. Fördelen är ju också att man direkt förstår – om man är bekant med Pedagog Stockholm – vad det är för slags sajt Pedagog Huddinge är.

Något som känns bra är att vi med PH kommer att ha en kanal för att synliggöra det som sker i våra tre prioriterade områden för 2014 – 2016: språkutveckling, matematik och IT i utbildningen. Det är ju en central del i de tre övergripande projekten som ska följa de tre områdena, att synliggöra viktig utveckling och resultat av arbetet.

Nu ska jag försöka hitta tid för att skriva projektdirektiv till projektledaren Anna Viklund. Bara det är ett projekt!

Studieteknik – är det något för framtiden?

Jag läser just en kort artikel från OECD. Man drar ju där fortfarande slutsatser från materialet i PISA 2009.  Den handlade om vikten av att ha strategier vid alla typer av läsning, inte minst i ljuset av nuvarande och kommande ”information overload”. Det visar sig – inte särskilt oväntat, tänker jag – att elever som kommer från goda studiemiljöer ofta har med sig bra strategier för läsning hemifrån. Det handlar om att kunna sortera, bedöma relevans och sammanfatta material. Så är då inte alltid fallet om man kommer från mindre bra studiemiljö och det påverkar både läsning och annan textbunden skolverksamhet. Om skolorna i OECD-länderna kunde satsa mer på att utrusta eleverna som kommer från mindre gynnsamma studiemiljöer, med praktiska läs- och lärstrategier skulle generellt gapet mellan OECD-länders resultat i läsning i PISA minska rejält.

Det hela låter för mig som att det är mycket fruktbart att fokusera på studieteknik för de elever som särskilt behöver det! Studieteknik kan låta lite mossigt som begrepp, men är en nog så viktig framtidskompetens för dem som inte har fått den inom hemmets väggar. Min fru, som arbetar med gymnasieelever som det inte har gått så bra för, vet hur viktigt det är att lära ut strategier och rutiner för dessa elever och vilken aha-upplevelse det kan bli för dem som aldrig jobbat med dessa saker.

Studieteknik till alla!

Länk till artikeln: http://www.oecd.org/pisa/pisainfocus/pisa%20in%20focus%20n30%20(eng)–Final.pdf

Tre utvecklingsområden, tre år

Jag står inför att skriva tre projektdirektiv. Det är inte särdeles upphetsande som skrivuppgift, men det känns himla bra och faktiskt lite ärofullt att få starta arbetet. Det handlar om språkutveckling, matematikutveckling och IT-utveckling för lärande och det handlar om att följa, stödja och sprida våra tre verksamheters arbete under tre år.

Våra tre projektledare kommer att få jobba hårt för att få koll på vad som sker, få tillgång till dem som vill ha och behöver inspiration och stöd samt kunna värdera vad som ska spridas och hitta kanaler för det.

Sen måste vi kunna hålla kursen; först i tre år. Sedan tänker jag att vi i alla händelser måste ha språk- och matematikutveckling i fokus, men då har vi förhoppningsvis byggt upp bra sätt att göra det.

IT då? Här tänker jag att det är så pass stort intresse redan och att under tre år hinner vi inspirera och stödja de verksamheter som ännu står inför att börja arbeta med IT för lärande, så att de är igång. Jag uppfattar att det är lett bortom allt tvivel att gott arbete med IT i undervisning och lärande skapar förutsättning för variation i undervisningen och i sätt att lära för eleverna. Båda dessa saker samverkar positivt med höjd motivation för eleverna. Då så, tänker jag. Sätt igång! Det som är bra för motivationen måste väl vara viktigt att göra? Jag är en hel del förundrad över att det trots dessa erfarenheter inte är mer sug efter att komma igång med digitalt arbete med barn och elever.

Jag pratade med min brorsa igår. Han funderar på att snart gå vidare i livet som pensionär efter en lång lärargärning. Han är inte särskilt digital. Han har hittills aldrig använt en Power Point-presentation i undervisningen. Inte ens visat en film via projektor. Han är på grund av detta satt i en lärosal som saknar projektor.

– Så kan du ju inte ha det, sa jag.

Vi pratar inte så ofta, i så fall hade jag nog sagt det förut.

– Nä, det vore ju kul att göra en historielektion med Youtubeklipp och sånt, det har jag sett, sa min brorsa. Vi kom överens om att ses så att jag kan visa honom hur man kan göra sig en första presentation.

– Sen få du gå hem och experimentera själv, sa jag. Det är det bästa sättet att lära sig.

Så är det. Man måste tillägna sig det själv. Det ska bli kul att se om brorsan i de sista skälvande minuterna av sitt yrkesliv, genomför det han ser att andra kan.

– Eleverna ser ju lite trötta ut när jag börjar skriva på tavlan igen, erkände han.

Hoppas han ringer snart.